Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

...och aftonsol ger långa skuggor

Vi går mot solnedgång med steg så tunga.
Mot den stund vi blundade för när vi var i unga.
om framtid talas ej, blott om minnen
och fruktan fyller våra sinnen

Så kommer skymningen till slut
Våra gråa skuggor plånas ut
Snart följer mörkret, ovissheten.
Är det sant det där med…evigheten?

Vi som alltid tvivlat, ej har tro
Syndarna som aldrig funnit ro.
Får vi möta Honom, då vi tar farväl
då silvertråden brister mellan kropp och själ….?




Fri vers av Dick Zeijlon
Läst 231 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-01-11 10:42



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Dick Zeijlon