Det är kväll och mörkt.Hon irrar omkring,utan att veta
var hon egentligen ska.
Hon vill bara bort,bort från detta helvete.Hon springer
så fort hon kan,hon känner hur det blir jobbigare
att andas.Benen känns som bly och hon faller ner på knä.
Hon fryser och hon är genomvåt av det piskande regnet.
Tårarna rinner sakta nerför hennes kinder och hon undrar
hur allt kunnat bli så fel.Hon tänker på alla nätter hon
gråtit sig till sömns,alla kvällar hon suttit i sitt rum
och gråtit,för att hon varit så rädd för \"honom\"...sin egen
pappa.Hon vet inte vart hon ska ta vägen längre,hon
fryser så mycket att hon skakar,hon tänker att hon
kanske måste hem endå,men hon vill inte,inte den här gången,
den här gången har det faktiskt gått för långt.
Flickan försöker resa sig upp,men hon orkar inte,
hennes kroppstyngd är för tung för att orka bära för
hennes redan trötta kropp.Hon ramlar ihop på den kalla och
våta marken,hon försöker inte ens anstränga sig för att
sätta sig upp.Hon sluter ögonen och ligger kvar,till
synes livlös,medan regnet fortsätter att falla...