när galenskapen
bryter sig lös
ger allt annat vika
med handbojor
bakom ryggen
smyger jag varligt
i det som inte längre
känns som mitt hem

där tryggheten
gått förlorad
inom loppet av
sekunder

och ingen återvändo
är möjlig utan kamp
som en bergsbestigning
i slitna gympaskor

Undrar vad som händer
dessa korta
ögonblick som
onundvikligen
spelas upp för mitt inre
också när jag sover.

Ingenting egentligen
men hur kan ingenting
-bli så stort