Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
(ja rösten är inlånad)<br>


bortanför brofästet (aldrig någonsin)







morgonen sluter sig

kring ett moln av svarta fåglar


stupar över kanten

på fjortonde våningen


öppnas ett fönster

där gardinens hölje

släpper ut


de sista små lätta andetagen

de tunga ristningarna i bröstet


det är sant att sorgen är skiftande

svallande och ihålig

som att stå på linjen

av någonting man alltid anat


där borta vid horisonten

är evighetens mörker

ljust och ilningar längs med ryggen

elimineras och förskjuts

av oknäppta händer

och slitna tummar som rullas


förtränger vi det slutgiltiga

och låter arvet gå vidare


livet är ett pågående farväl


far väl, far

väl


ska jag peka ut vågorna

från ett försonande och ödsligt hav

där ordens otillräcklighet

formulerar sig


aldrig någonsin mer

ska vi mötas

bara minnen och drömmar

är verkliga hädanefter


det hjärta

som slutit sig

som slutat slå


dessa dagar

är om intet

på intet vis


jag är dimma

oförställd

med ett naket ansikte


ställt mot sanningen


du är tagen

sömnens broder och syster

har hämtat dig


alla försjunker vi i bilder

av dessa negativ

som aldrig går att sudda ut

förrän det är dags

för oss själva

att veta

det du nu

vet






Fri vers av Melona
Läst 1969 gånger och applåderad av 69 personer
Publicerad 2011-01-17 22:29



Bookmark and Share


  blekhet VIP
Så mycket vackert i den här att jag inte vet var jag ska börja!
2014-12-29

  petter rost
En sån gränslöst vacker sorgedikt över en nära död. Samtidigt den livskraft som få kan uttrycka som du, en dikt om livets slut och ändå till det. Kontrasternas mästare är du. Och dessa rader, nästan outhärdligt starka:

"livet är ett pågående farväl

far väl, far

väl".

Att få sådana ord med sej på sista resan.
2013-04-24

    ej medlem längre
den här texten griper tag om en ordentligt...
2012-04-05

    © Birgitta Wäppling VIP
En dikt som berör, och som gör det starkt.
Du ger sorgen både ord och röst.

Får beklaga sorgen.
2011-08-13

  zacke :]
ryser, fan vad bra,
kan inte sätta ord.
2011-06-20

  demonsson
intressant läsning och ord som jag förstår direkt. mvh demonsson
2011-02-17

    deb8
Att höra orden gav en ny dimension till djupet och vemodet som framskrider i denna helt suveräna och mästerliga dikt. Men dikten har ett alldeles eget värde som utvecklas i varje läsares tolkning och rytm, som därmed är obegränsad i sitt uttryck. Den växer efter varje gång jag läser den och tar sig bra i print....högklassigt och associativt.
2011-02-17

  Regular
Fint och vackert skrivet!
(Hade jag kommenterat mer hade det endast sett
klumpigt ut under dina fint stämda ord, så försöker inte ens...)
kram
2011-01-23

  Hans & Greta
Lysande skrivet om sorgen, att passera gränsen. Det är ädesmättat men ä då skirt och ljust. Avslutningens vetande är en skön avrundning.

H&G
2011-01-23

  Mr Lindemann VIP
Ja, ibland räcker orden inte till - att förmedla den man vill i kommentarsform - i sammanhanget fungerar en virtuell applåd, nästan som ett hån. Så för mig blir det bara att ge en eloge åt dig som sätter ord på det jag inte kan sätta ord på - i min kommentar


För övrigt hänvisar jag till jacobs kommentar som verkligen är bra
2011-01-23

  Carola Zettergren
Du skriver sorg- verklig sorg och förmedlar det som Per säger fullkomligt bländande där dikten får eget liv- All min sympati, så många kramar till dig.
2011-01-22

  Elaine.S VIP
Något pågår ständigt även när ett liv tar slut, fönster öppnas och stängs, det byggs nya hus och rivs gamla. Livet tar inte slut för alla men för en del så tappas livet en lång stund och dina ord växer till ett sorgens träd och breder ut sin saknad längs alla grenar och rötter. "livet är ett pågående farväl"...beklagar din sorg.
2011-01-22

  Stefan Viljehammar
Dessa daga
är om intet
på intet vis

Ohh vilka ljuvliga formuleringar,
minns din far
det som var han
gå igenom sorgen...starkare.

Kramar dej till tröst, Melona.
Vacker dikt om en älskad fader.
2011-01-22

    Max Poisé
En text av sorg som ger mer än den tar! Kan tycka att det räcker att säga så. Vill ge dig mer, men lämnar samma frågetecken som du själv gör!

Kram få du, i massor!
2011-01-21

  Sunlight
Först vill jag ur hjärtat beklaga din sorg.
Och önska dig allt ljus och all kärlek.

Vill sedan lovorda din dikt, som du så levande gestaltat.
Jag saknar ord, underbart skildrat.
2011-01-20

    Lars Gullberg
Hej Melona.

först, fantastiskt vackert.

sen, och det är alltid
lite svårare

men jag vet att du är
en skön bildkonstnär

och jag vill bara säga
att dina motiv verkligen
håller runt den underbaraste ramen

sedan vad som ligger bakom
det vet jag ju inte

jag kan välja att tolka
men drar slutsatser, det gör jag inte

men det förminskar inte din text
tvärtom

det är ju det som är poesi
och du skriver den vackraste här

Tack
2011-01-20

  Pah
fy. temat är temat. det där. obegripliga. ogreppbara. hur vara, vad känna och inte känna. är det tillåtet att ta ut svängarna i tomma känslor. eller fylla dem över bredden med extra. jag vet inte. jag vet inte hur det känns. men jag vet just nu i vilka rum dina känslor rörs. och jag kan bara möta dig där för en stund. hålla din hand och säga:

"this is bigger than us"

vet inte varför den dyker upp. den bara gör. kanske är det det ambivalenta som kommer med distansen. den distansen vi äger MEDAN vi lever med någon. märkligt, mäktigt och slående våtögt vackert är din denna. håll ut.

http://open.spotify.com/track/49bKx4y3upWXfodM4kfNnD

2011-01-19

  theperna
Det den beskriver är naturligtvis sorgligt och bråddjupt

Men sättet den gör det på är det inte
Det är istället nyktert, skarpt och inte överlastat
Och det vilar en ton som snarare är fridsamt behaglig (om uttrycket ursäktas) över den.
Som ett försonande med känslan man faktiskt får känna

fint
2011-01-19

  Annie b'larsson VIP
Beklagar djupt.
Att skriva om sorg, om en älskad människa som lämnat en, det svåraste som finns. Orden är vackra, ömsinta, svåra, sanna. Vill till man behärskar att hålla i sig, men det klarar du. Starkt.
2011-01-18

  ßluie VIP
Beklagar, verkligen. Oerhört stark dikt. Tack
2011-01-18

  Julio VIP
shit man blir kraftigt berörd..
2011-01-18

  Jazz-75
Att ta farväl är en resa över ocean. Önskar styrka på vägen...Jättefint skrivet!
2011-01-18

    ej medlem längre
Jag tycker mycket om den här dikten. Jag tror också att den var bra att skriva. "livet är ett pågående farväl" är kanske de ord som mest söker sig in i min värld. Det gör inget att man hört dem förr. Det är svårt att finna några bättre.
Man applåderar inte sorg - men man kan applådera en dikt. Det gör jag nu.
2011-01-18

  Betlehemsstjärnan VIP
det finns inte ord att beskriva hur vacker denna dikt är, jag rördes till tårar.språket är så genomborrande och ändå finns en trösterik ton.kärleksfullt,berörande, sorgset och vackert/B
2011-01-18

  Svartsilver
Jag beklagar så djupt jag kan.
du har skrivit en mycket vacker avskedsdikt
sorgen lyser men även kärleken.

håller om dig en stund genom min tankekraft.
2011-01-18

  L I V
Men hjärtat...vad säger man...fina Mel. Det mesta känns futtigt att säga när sånt här händer

Smärtan är emellanåt outhärdlig här i livet men tyvärr en del där utav. Avsked sliter alltid med sig en bit av det man delade och allt får nya perspektiv. Men minnen kan ingen någonsin ta ifrån en. Han finns så länge hjärtat minns. Ja, så är det faktiskt

"Vi föds för att sedan skiljas och vi skiljs för att åter mötas"
stod det på en gravsten en gång och jag tycker det är både förtröstansfullt och varmt hoppingivande.

Du skriver med en sådan otroligt närvaro och nerv att man inte kan värja sig för känslan. Du laddar orden med ditt eget hjärta och nakenheten i ditt sätt att förmedla är outstanding
Gå rakt igenom sorgen och känns det som måste kännas för att sedan lättare kunna andas normalt igen. Det kommer en sol igen, det kommer en vår och det kommer en dag när du kan le åt allt ni fick och allt går runt...inget försvinner i tomma intet. Jag är säker på att han finns omkring er och ser hur ni har det. Han kommer att kika så att hans fina lilla Mel har det så gott i livet som hon faktiskt förtjänar. För du förtjänar det bästa
stor kram
2011-01-18

  Teresia Ridell
Klarsynt o med stark känsla. Bra skrivit !
2011-01-18

    tehdog
åh, melona i högform. ingen kan göra det här som du, ingen. bokmärker och älskar.
2011-01-17

  Lena Själsöga Keijser
ditt vackra hjärta håller mjukt pennan
fjädern
skriver vingens rörelse

i omfamnansljus
tack

Tack att Ljus och Värme Är Hos Dig

Själsöga
2011-01-17

  Aisha VIP
...jag är så ledsen.....
2011-01-17

  Per Teofilusson
det går inte att prata i det läget, ej ens skriva ngt, men du gör ett försök. Bitvis verkligen ett riktigt. Från "far väl, far" är dikten riktigt skinande, som andas den. Där är den så ljus att konturerna suddas ut och den lever sig självt, och jag blir närapå bländad.
2011-01-17

  Emme VIP
Väldigt vackert skildrat, bokmärker!
2011-01-17

  Lili Samuelsson VIP
oj, du skriver så vackert
om det svåra, det oundvikliga
om sorg, om minnen
om döden
om livet
2011-01-17

  /Isabel
Blir plötsligt omöjlig att kommentera men något ville jag ändå säga. Som att jag kan relatera. Här ryms det högst personliga med det, på något vis, allmängiltiga. Ja, du fångar förlusten, gestaltar den. Fint.
2011-01-17

  Linda CH VIP
Så skimrande men sorgligt. Berör mig djupt.
2011-01-17

  Kalypso
Och vid ett annat fönster står jag, låter orden föra mig bort, falla in. Tänker om att fara väl och din dikt berättar så varsamt om det. Sorgfåglar vet också hur små broräcken kan vara, men det enda som de behöver är vind. Så känner jag inför dina ord, en kärlek som nu flytt och vet.
2011-01-17

  mayhem and order
Åh, DU!
hela texten vill absolut inte sluta,
vill absolut inte släppa, vill absolut inte
men någonstans,
kanske här
"jag är dimma

oförställd

med ett naket ansikte


ställt mot sanningen"
slår ändå trycket igenom.
Det tar slut och skiftar efter slutet.
Ja.
2011-01-17
  > Nästa text
< Föregående

Melona