hallen är lång och trappan oändlig
små barnsben tassar på tå
de är här nu
barn som dem vet vad som gäller

i sällskap av himlafolket
barn som dem gömmer sig
under oändlighet och hör de vuxna
försvinna in sitt rus

barn som dem vet vad övergivenhet är
när tungor förändras och obegripligt språk
fyller ett hus som nyligen
var ett hem

resan bort kallas helig och andlig
men barnen är rädda nu
de försöker aldrig att förstå
för respekt är rädsla var det lärt

barn som dem vet redan mer
som att livet är ett mysterium
och att inte ens
de lärda har ett sådant facit

nu har skriken tystnat och de vuxna
stillat sig och ankomsten är här
då slutar tår att tassa
och barn kryper fram

skratt och ljudfulla barnsben glädjer
igen en oändlig trappa
det luktar mammas mat nu
och alla är nyktra det går fort

det äts i sällskap av himlafolket
vuxna är vuxna
och barnen är barn
tills nästa onsdag klockan åtta