Nu packar jag ner allt jag behöver.
Nycklar, mobil, plånbok.
Hm.. är det de som mitt liv går ut på?
Rolig väska!

Sitta där i rummet, vita väggar, småblekt fult golv, äcklig tant på andra sidan som glor på dig genom sina fula också blekta gula glasögon. Några som hon hittat på en antikrunda för hundra år sedan?
Hennes blick vandrar på dig och hon ställer frågan.
- Så, hur mår du idag då?
Jo vad fan tror du kärring? Jag sitter ju här eller? Gör jag inte? Ditt fula flin som får dig att tro att jag ska må bättre av. Känna mig mer hemmastadd eller? Men du har fel, mina väggar är inte vita! Sitter ju här för jag har ångest, vill dö. Förstår inte tant det? Det står väl i journalen eller?
- Nej, jag mår bra!
Tomma ögon som tränger in i dig, de är nu du ska tro att du kan säga vad du vill. Nej jag är inte paranoid. Jag bara gillar dig inte. Du tror du vet allt men det gör du inte. Nej, inte paranoid. Bara jävligt rädd!

Att bli sårad?
Att bli omkullkastad?
Att förlora allt du har?

Hmm... du hade ju inte mycket?
En mobil, som nästan ingen ringer på.
Nycklar... du behöver inte låsa dörren hem, du har så fula saker ändå!
Plånbok? HA! Vem försöker du lura du panka idiot!?