ur mörker kryper saker ut
ögonpar bakom dammiga kuddar
sneda tänder och riktiga mardrömmar

så tunna ben innanför huden som att greppa händer runt
fingrar försvinner ett varv runt jorden och tillbaka

bleka slöjor över själva natten

som att inte se
mer än med händer

steg bakom trasiga dörrar vars handtag fallit
mörker kryper ut mellan lakan som tvättats mjuka sönder

inget kan ta sången ur mina barn
inte under vattenstrålar
inte under oklippta luggar