Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Inget kan ta sången ur mina barn


ur mörker kryper saker ut
ögonpar bakom dammiga kuddar
sneda tänder och riktiga mardrömmar

så tunna ben innanför huden som att greppa händer runt
fingrar försvinner ett varv runt jorden och tillbaka

bleka slöjor över själva natten

som att inte se
mer än med händer

steg bakom trasiga dörrar vars handtag fallit
mörker kryper ut mellan lakan som tvättats mjuka sönder

inget kan ta sången ur mina barn
inte under vattenstrålar
inte under oklippta luggar






Fri vers (Fri form) av inavlad
Läst 274 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2011-01-25 00:48



Bookmark and Share


    Den försvunna
Att hålla fast vid ett stycke drivved - med näbbar och klor – är ibland det enda som räknas. Sjögången och vågornas storlek kan man inte göra något åt. Men man kan bestämma sig för vad som är självet – den inre kärna som ingen får/kan kränka.
2011-01-26

  Anna*
Betryggande, känns det som!
2011-01-25
  > Nästa text
< Föregående

inavlad
inavlad