Någonstans finns en ensam flicka,
hon ger sig av och rymmer.

Hon vet varken hur eller vart,
bara att hon ska dit där mörkret aldrig skymmer.

Bort från den eviga natt och det kalla liv,
länge har hon försökt utan att kunna ta detta modiga kliv.

Går hon inte nu kommer förändring aldrig ske,
för alltid blir hon flickan som ej fick lov att le.

Flickan som aldrig varma känslor fått,
flickan full av drömmar hon aldrig nått.

Ingen vet eller kan förstå hur hon egentligen mår,
fylld av ärr och djupa sår.

Hon är väl lycklig, så söt och blid,
vad hon på riktigt är vill ingen annan kännas sig vid.



Någonstans finns en ensam flicka,
hon ger sig av och rymmer.

Fortfarande på väg dit där mörkret aldrig skymmer...