I sinom tid.
Min hjärna går på högvarv. Det här är sjukt. Hela världen är sjuk.
Jävla moderater.
Jävla pengar.
Jävla allt.
Jävla mig.
Jag tror nog inte att du vet. Om du bara visste.
Om du bara visste vad som gick genom mitt huvud varje dag.
Ingenting står rätt till där.
För i min värld är allting upp och ner.
I min värld är allting förvrängt och sinnessjukt.
I min värld har människor 2 ansikten.
I min värld har mörkret en anda.
I min värld, där finns inte drömmar.
För i min värld, där är allting sjukt.
Sjukt som jag. Sjukt som du.
Sjukt som mänskligheten.
Jag tror nog aldrig att du kommer förstå
Vad jag får stå ut med.
När jag sluter mina ögon
När jag öppnar munnen
När jag andas.
När jag ska sova.
Vad tror du händer om jag en dag skulle sluta orka?
Vad tror du dom skulle göra mot mig då?
Dom skulle slita ut mina inälvor
Och slänga dom till rabiessmittade hundar.
Dom skulle skita i mig.
Dom skulle bara göra det dom är vana med att göra.
Dom skulle göra allting för att må bra.
För dom mår inte heller bra. Det märker jag på deras röster
Deras plågande skrik med gråten i halsen.
Deras rop på hjälp. Jag är deras hjälp.
När min hjärna blir överbelastad
Så tar dom sin chans
Till att suga ur den glädje jag har kvar
Och ta den för sig själva.
Glädjedödare.
Sinnesmördare.
Jävla.. Jävla..
Jävla er..
Jag är på gränsen till ett nervöst sammanbrott.
Jag är på gränsen
Till att falla nerför berget jag en gång besteg.
Den uppförsbacken jag går på
Har plötsligt blivit för brant för att gå upp för.
Mina lungor kollapsar.
Mitt hjärta slutar slå.
Min syn svackar.
Och jag lägger mig en gång för alla.
Mitt hjärta gör ont
Och jag har ont i lungorna.
Hur länge ska det här hålla på?