Kroppsligt är det bara jag

Och mina tunga andetag

Själsligt finns en börda

som jag genom åren skörda

Allt jag grubbla på

Och allt jag inte kunnat nå

Det känns och sätter sina spår

I bland så fäller jag en tår

Jag sitter där och tittar ut

Ser livet gå förbi utan slut

Då händer det ibland

att livet sträcker ner sin hand

Upp ur hålet kommer jag då

Nu får det åter ensamt stå

För jag ska leva livet

Ett tag till det är givet 

BiA