Solen dansar lekande in i alla rum,

Och dominerar allt skoningslöst som vakuum.

Värma mig gör den gula kloten fort,

Håller om mig med gudomliga händer tills min kyla går bort.



Själens två speglar öppnas sakta,

Och runt i mitt rum jag suddigt betraktar.

Själen i mig vill upp och få tröttheten lindrad,

Men kroppen blir av den strålande gula klot hindrad.



Ut ur täcket slingrar mina nyfikna fingrar sig och ska nästan domna,

Letande efter något som ska hindra mig från att somna.

Mina drogade ögon börjar bli tunga och kraftlösa,

Och mina hopplösa tankar blir luddiga och porösa.



Solens mäktiga strålar har ur mitt rum försvunnit,

Min medvetslöshet har nu vunnit.