En gång till andra sidan
igenom jordens svalg,
Ett följe långsamt glida
med facklor utav talg.

De gått i flera veckor
förrutan något hopp.
I mörker långa sträckor
en vandring utan stopp.

Ibland de har kännt draget
som luften genom berg,
en iskyla av slaget
som fryser ben och märg.

Och trots att allt det kalla
förgiftat varje kropp
de snubbla och de falla
men ändå står de opp.

En sista skymt av ljuset
man trodde att de såg,
vårt följe fanns förfrustet
på ett av SJs tåg.