varje ord om dig min dagbok slukar blir till ett plockat stygn

med helande tyngd


ärret kämpar i tysthet för att dölja det som en gång var ett öppet sår

ännu en vår utan dig


den genomskinliga hinnan som täcker mitt seende

är tårar som i sin iver väntar på att få bli blottade


jag saknar ditt leende


att fjäderlätta tårar som rullar längs kind

faktiskt kan urholka en hel själ


dags att stänga minneslundens

grind