Jag kan inte sjunga, men jag skriker när du stänger dörren, ger ifrån ljud, nåt annat. Du öppnar och tittar på mig som om jag pratade ett annat språk, kanske har jag inte ens sagt nåt, men du tittar på mig. Jag undrar vad du ser. Utanför fönstret har fåglarna misstagit vinter för vår och jag önskar jag kunde tro på det dom känner, men kylan klipper sönder mina stämband. Nerifrån sett kan du inte heller sjunga fast du försöker. Skrik blir till ingenting.