Pojken som satt på bordet dinglade benen i takt med musiken som skränade i hörlurarna. Dock kunde han inte erinra sig hur han kommit just dit. Inte heller kunde han komma på hur han hamnat i just denna ställning, och med sina ben dinglande. Hörlurarna och musiken var även de helt främmande för honom. Han tittade sig om. Ingen själ syntes i rummet. Dock kunde han känna av en närvaro. Och dess intentioner var långt ifrån klara för pojken. Närvaron växte sig starkare. Han kunde känna hur den tryckte på alla nerver i kroppen. Ryckningar startade. Benen stannade av, musiken i hörlurarna fortsatte. Huvudvärk var vad som hade fått benen att äntligen sluta gunga. Och denna huvudvärk hade han aldrig känt. Den dunkade av och an. Och den blev bara värre. Han kände sig inte alls bra och svimmade nästintill av. Han lyckades dock kvickna till innan fallet från bordet gjorde det.

Han ruskade om sig även fast huvudvärken blev värre av rörelsen. Äntligen började tankarna komma till honom och klarna fram. Till sin negativitets rätt bemöttes han av en insikt han sent skulle glömma. Tankarna, hans tankar, var ej hans tankar. Han fattade ingenting. Men detta blev för mycket för pojken. Det hade enbart gått en minut sedan han vaknade upp och det kändes redan som om han hade gått igenom ett helt liv av smärtor och förvirring. Han kunde inget annat än lägga sig ner på bordet. Han lutade sig bakåt och lät kroppen föra honom till ytan.

”Ytan?” tänkte han.
I samma stund som denna tanke dök upp kände han hur trycket mot halsen lättades.
”En vattenyta?”
"Nä, eller?"
”Kan Ni föra mig dit?”
”Snälla, rädda mig härifrån”.

Han kände hur han drev längre och längre ifrån verkligheten. Blev han lockad dit, till denna ytans värld? Det verkade då så. Men skulle han låta detta ske? Hade han något annat val? Hans ögon drev honom att bemöta fantasin. De slocknade och han vaggades vidare i armarna på sin egen närvaro. Snart var han redo, redo att möta sig själv. I sin skugga kröp han bakåt i moderns livmoder, bakåt i tid och rum. Dess väggar fläckade av sig på hans kropp och otaliga gånger spydde han av avsky för detta. Vad i helvete var det som hände?