Inom mig vilar lämningar från de äldre gudarnas välde,
Ett stoft som du lagt beslag på och förvarat i ditt förbytta hjärta.

Sov på de hårda frågornas bädd, du, o korade himmelsväsen,
För du håller i din famn svaren på de saligas skuld.

Tiden äro gammelman, tillika ett barfota barn som nyfiket springer ifrån dig
Uti nostalgins bittersmakande skog.

Hoppeligen finner du ditt hjärtas kärna genom skogens sly,
Och lyckas åter tända din innersta eld som sätter fyr på vår fertila aska.
Likt Fågel-Fenix kommer vi återfödas i de äldre gudarnas boning.

Sträck då på dina vingar, öppna dina yrvakna ögon
Och smaka på den klarröda morgonrodnaden,
Du, o korade himmelsdrottning.