Vad gör det att du ej är nära,
när till hjärnan är avståndet kort?
Vill ta ut och din del vill jag skära
ut så jag kan ta den bort.

Vad gör det att jag ännu kan skratta?
Vad gör det att allting är vitt,
när meningslösheten kan fatta
tag i allt det som var mitt?

Vad gör det att näringen tryter
när hungern har flugit sin kos?
Vad gör det att man näsan ej snyter,
när ens näsa är lång som en nos?

Vad gör det att sommar'n är nära,
när jag ser genom dig vem jag är,
och kan höra mig sitta och svära
att jag aldrig igen ska bli kär?

Varje uns som du tar till din lycka
från min egen så tar du din hand,
och ändå så kan jag ju tycka
om den du är lite grand.