Sitter en professorsgubbe
täljer måfå-pinnen,
suckande så djupt på stubbe
över all minnen.

Minns så forna dagars labb
genom alla åren.
Förnimmer doktoranders flabb
uti korridoren.

Täljer vresigt med sin kniv
med det röda skaftet.
Tänker på sitt gågna liv
och hur han faktist haft’et

Minns han fick professors grad.
Fick professors gåva,
denna kniv med många blad
kunde sen ej sova.

Börja tälja som besatt.
Börja jobb försaka.
Täljde dag och täljde natt.
Förståndet börja knaka.

Minns till sist han fördes bort
ifrån fakulteten.
Hans sista tid blev allt för kort
professor på pulpeten.

Sensmoralen som den är
börja ej att vässa.
Kvar i molekylers sfär
Om du vill professa.

Forsätt doktorander snida
i ditt fögderi.
Klippska planer fortsätt smida
I molekylernas kemi.