S åg en rökare kliva på lokaltåget utan att släcka rökverket. Jag följde efter och satte mig några platser bort.

T åget satte sig sakta i rörelse och sittplatserna var besatta här och där utan att någon exorcist ens försökte besvärja dem att bli mer tomma.

J ag avvaktade rätt tillfälle medan jag petade mig i näsan för att verka upptagen om någon skulle iaktta mig.

Ä nnu inte riktigt rätt tillfälle kändes det som bra så länge och jag försökte studera mina medpassagerare så omärkligt jag bara kunde utan att samtidigt få dem att lägga märke till mig mer än någon annan.

R ätt vad det var gled tåget in på ännu en station och jag tyckte att det började bli dags att sätta igång min plan.

T rots att jag inte visste hur jag skulle kunna slippa därifrån utan att någon märkte något särskilt satte jag igång med att ta mig fram till den där människan som satt och rökte i tåget helt bekymmerslöst trots alla klistermärken som talade om hur förbjudet det var att exempelvis röka där.

A ndetagen började bli mer häftiga trots att jag försökte vara helt lugn medan jag smög mig fram så ljudlöst jag bara kunde samtidigt som jag försökte verka så vanlig som möjligt i min gångstil som om jag bara skulle byta plats helt naturligt.

R iktigt som det till slut lyckades för mig att ta mig därifrån hade jag nog aldrig kunnat tänka mig. På håll såg jag hur folk som steg på verkade först vilsna över varför alla som satt i vagnen trots att de satt och rökte med rökverket i munnen ändå inte verkade röra på sig alls. När de märkte att passagerarna var döda tog de var och en upp sina mobiler och började ringa alltmedan folk skockades utanför tåget på perrongen och hur det dök upp vakter och poliser allteftersom och jag kunde omärkligt lugnt gå därifrån utan några som helst problem.