Nu ska vi tysta begäret. Sopa det under mattan och leka hus.
Klamra sig fast vid önskan, förhoppningarna av det vi ville…
Vill riva upp köttet, slita det i stycke. Ilskan bubblar upp som min kokande gryta på spisen framför mig. Vill hacka dig i bitar och steka dig, för att sedan äta dig. Utåt sett så står jag framför spisen och lagar en kärleksfull middag till oss. Gästerna irriterande kallpratar virrar vidare, och jag leder det. Inom mig kokar fördärvet. Så vi leker hus i ändan dagar. Belyser stegen av vardags trisstes med en ofantlig stress.
–Ja, vi har fullt upp nu för tiden, svarar jag.

Döljer dem. Bakar in dem i köttrulladerna. Jag pressar ut vitlöken mossar potatisen, lagar tre rätters ilske terapi.
–Middagen är serverad. Säger jag leende till gästerna.

Frånvarande till vardags och från drömmar, inget smakar. Jag önskar att jag hade haft i köttbitarna. Synen av dig fördärvar min aptit. Lite mer chili behövs. Mina behov behöver dig. Jag kan inte klandra dig, jag lever med dubbelmoralen.
–Annars så är allt bra, ja. Allt rullar på som det ska men det är hemskt mycket på jobbet nu vi har fått nya direktiv från ledningen och det är riktigt kaotiskt man hinner ju knappt med någonting efter det. Ja, ja hur har ni det!? Han säger knappt någonting man märker att det känns krystat på honom, jag får väl servera kaffe nu och runda av.
–Vad säger ni om lite kaffe !? - Tack för besöket.

Nu har vi det avklarat.
Men jag måste ju ändå stå ut med dig. Nu ska vi tysta begäret. Gå och lägga oss sida vid sida som främlingar...