Alla mina drömmar, jag har drömt dem så konstigt, drömmarna, vad dem handlade är oväsentligt. Men känslorna, dem är så tunga, mitt inre försöker säga mig nått. Det känns nästan nostalgisk, liksom som man flyger lite, övernaturligt. Fan va vackra känslor är, det är som om den vackraste blomma skulle blomma upp och visa i solen, strålande och vacker, men ändå, när man ser den, så suckar man, för den har en hemsk historia, traumatisk, olycksbådande, den har vart med om någonting som ingen annan vart med om. Den har sett någonting... Den vet inte vad.