Dig tänker jag på.

Men nu tänker jag mest på mig mig själv.

Att ingen kan hjälpa mig förutom mig själv.

Att det låter helt insane.

För jag klarar det aldrig ensam.

Att alla har lämnat mig, att jag är övergiven.

Övergiven och ensam.

Ensam och övergiven.

Jag vill skrika på den skyldige.

Jag vill läxa upp honom.

Att jag inte vet om jag kommer bli helt återställd.

Det är otänkbart.

Otänkbart.

Nu kommer tårarna... Nu kommer dem.

Dem faller ner som gud han själv hade kollapsat.

Att man inte behöver veta massa saker eller vara smart för att ha ett bra liv.