Sorgen har många ansikten och den stör jämvikten
När sorgen knackar på vår dörr, blir ingenting som det var förr
Den är en ovälkommen gäst och det hjälper inte med en protest

Sorgen är som ett batteri, den vill livnära sig på vår energi
Vi försöker mota bort sorgen med vårt intellekt, trots att det är vårt hjärta som är knäckt
Tankarna når inte vårt hjärta när den är bedövad av smärta

Sorgen är en nedåtspiral, svart som en bottenlös dal
En bergochdalbana, upp och ner, ibland stilla, vilket kan förvilla
Tiden planar dalarna och verkliggör det overkliga i det märkliga

Sorgen är känslomässig, skapad av en förlust och det ger oss olust
Den förväxlas ofta med depression för de är lika i sin konstruktion
Sorgen gör oss ledsen, vilket är helt normalt och naturligt, det ingår i processen

Sorgens många ansikten är unika och trots allt är upplevelserna lärorika
Sorgen lär oss att se våra okommunicerade känslor så att vi naturligt kan förlösa smärtan i våra hjärtan
Försonas med det förflutna, släppa taget genom jaget

Sorgen lär oss att förlåta oss själva och andra, utan att klandra
Under sveken finns kärleken
Kärleken finns alltid där, hela tiden, nu, då och i framtiden

Om vi är arga, besvikna, ledsna eller rädda, då är vi kvar i sorgen
Om vi upplever den fullkomliga kärleken, då har vi fördrivit sorgen
Ingenting kan upplevas utan att vi även har upplevt dess motsats

Ur ingenting kommer allting, mörker blir till ljus, allt verkar i consensus
Sorgen finns men det är kärleken vi minns
Vi är kärlek

@SagaArt 2011-03-21