Under tiden
övergår
mitt förstånd till
oförstånd
och gamla elefanter
dansar på
mina axlar

Det är ett ojämnt underlag
som jag trampar
mina steg på
likt en vardagsfakir
med vardagsrädsla
skorna på jo jag tackar
men ingen säger varsågod

Rusar rätt in i en vägg
och gör om det
igen som om jag fuskade första gången
sprang innan startskottet gick

Hjärnan rinner ut
på stadsbussen
någon mumlar
något om att
det är osmakligt
så jag visslar
lite oskyldigt
och går ut
i neverwhateverland

Som om inte det vore nog
så regnar det
galenskap från himlen
och jag
saknar
paraply