Ångesten kryper fram.

nu som tsunamis av illamående, ilska och sorg.

Den kryper inte, den springer.

Som den jätte till våg, sköljer den över mig.

Jag ser benrangel, granater, splitter från våra världar.

Jag ser ditt fula ansikte, med din fula kropp

Jag vill spotta på dig, jag vill knivhugga dig, jag vill dräpa dig...

Jag vill förgöra dig.

Jag komme inte göra det, för det är för svårt.

Det går inte att knivhugga en sjukdom. Det går inte att spotta på den. Det går inte att dräpa den. Men kanske, kanske, någon gång i framtiden...

förgöra den.