Trollen dansar vid sitt träsk
alla vilda - av gammalt mäsk.
- Stortrollet ropar med eldig stämma -
"hör vi nånsin nånstans hemma
vilsna bortom vett o sans
ragglandes runt i ostadig dans.
Jag saknar den tid som var
nu finns inte mycket kvar.
Vi var troll med stil -
o beundrades på långa mil.
Troll som vi med makt
levde då i största prakt.
Vi lärde oss fin menuett -
rörde oss på furstars sätt.
Så vackra slott - aldrig sump
i frack - krinolin - inte lump".
- Då hörs trollens ilskna tjut
"Nu får det vara slut.
Vi har det vi får
det är så det går.
Vad som nu finns kvar
är väl vad vi tar.
Vi får det vi har
vad som nu blir kvar.
Dröm du om fin elegans
den såg vi ändå ingenstans.
Dröm så mycket du vill -
vi gjorde oss aldrig till.