Från mitt ute på slätten kom en ryttare till synes i ett väldigt dammoln. Såväl han som hästen verkade trötta. Redan innan ryttaren höll in hästen hade några pojkar i övre tonåren, sprungit fram för att hjälpa ryttaren att stiga av, varpå de tillsammans tog hand om hästen. Ryttaren pustade ut några ögonblick, rätade på sig och gick längs raden av uppresta tält. Slutligen kom han fram till det största av dem och anmälde sig för vakterna utanför. De synade honom nog och nickade sedan åt honom att stiga på.
Bares kom fram till tältet, vek undan duken och steg in. Efter en kvarts timmes väntan tog ledaren emot honom. Ytterligare någon timma förflöt innan det var dags att börja prata. Ledaren åt och drack under tystnad. Sedan tog Bares mod till sig och yttrade utan inledning.
- Vad skall vi göra? Deras ledare frågar om vi har kommit för att göra dem till medborgare eller slavar.
Marodev yttrade efter en stunds funderande.
- Ni skall upplysa dem om att de är slavar.
- Men varför det? Att göra dem till slavar istället för medborgare kommer att göra dem fientligt inställda mot oss.
- Det är riktigt, då skulle de kunna ena sig till kamp för medborgarskap. Om vi istället erbjöd dem medborgarskap redan från början så skulle de ena sig i kamp från den plattformen. De skulle säga oss att de klarade sig bra utan oss, innan vi kom hit och försökte göra dem till medborgare i det rike vi nu vill infoga dem i. Nej, enda möjligheten att utan större problem få dem att acceptera medborgarskap i det rike de inlemmas i efter denna vår erövring är att erbjuda dem möjligheten att tillkämpa sig medborgarskap.
- Genom att först göra dem till slavar?
- Ja. På deras fråga om de avses vara våra nya medborgare eller våra nya slavar, måste svaret bli slavar.
- Det blir alltså krig. Det verkar så onödigt på något vis. Men om vi själva frågade dem efter deras egen vilja så borde de välja medborgarskap.
- Om vi bad dem välja mellan slaveri och medborgarskap så skulle de först be om betänketid. Deras skarpaste hjärna skulle nog säga att det visserligen vore att föredra medborgarskap framför slaveri. Men att medborgarskap å andra sidan skulle medföra ett slags förtäckt slaveri.
- Så oavsett om vi bara erbjöd dem medborgarskap utan alternativ så skulle de acceptera detta och samtidigt uppfatta det som förtäckt slaveri? De skulle då börja gerillakrig för att försöka besegra oss.
- Just det. Så för deras eget bästa kommer vi inte att erbjuda dem några alternativ. Vi säger helt enkelt att de är våra slavar.
- Det kommer de att protestera emot och starta gerillakrig.
- Ja. Men inte för att besegra oss.
- Utan för att slåss om att rätten att få bli medborgare?
- Ja. Det är så jag ser på saken.
- Då får det bli så. Men hur mycket motstånd skall vi bjuda?
- Det får inte verka som att de blir serverade medborgarskapet på silverfat. Blod måste få flyta.
- Blod?
- Ja. Men våra medicinska resurser ser till att ingen kommer att behöva dö.
- Vad skall vi göra med de dödligt sårade?
- Vi för bort dem, helar dem och gör dem till krigsfångar.
- Krigsfångar?
- Ja. Först när kriget är över och de uppnått medborgarskap släpper vi fångarna lösa och så blir de alla upptagna i vårt samhälle.
- Så alltsammans är bara en fråga om tid då?
- Ja, så är det. Men det kommer förstås att bli en spännande tid. Så får vi något att fördriva tiden med också, allesammans.