I jordmått mätt, var det tidens födelse
Vi låg ansikte mot ansikte i rummets vagga
En evig hetta, en explosion
Vi tvingades ifrån varann

Under evigheter piskades himlakroppen
Stormar rasade och bergen brann

Vi fanns hela tiden där, väntandes
Utspridda

Du färdades högt i en fjärilsvinge
Jag vaggades på botten i ett snäckskal

Nu var tiden mogen, väntan var över
Vi träffas igen, ansikte mot ansikte
Vårt stoft, spritt vind för våg, nu samlat i en underbar form

Människa
Jag känner igen dig