Man skulle förstås vilja skänka en slant
till någon av dem som lider
Gissar att andra vill likadant
men snålheten i oss svider

Då gäller det hitta argument
som rättfärdigar själviskheten
att jaga bort empatin man känt
med förnuftets tankearbeten:

Tänk om en tjuga av hundringen
sväljs av administration
kanske för att avlöna den
som ger fattiga matranson ...

Det kan väl inte vara rätt?
Han är väl redan rik och mätt?
Så det är för världens rättvisas skull
man månar om sitt eget hull