tre steg åt vänster, fyra mot scenen
jag hör dig andas genom verklighetsflykten, luften luktar som om den gått genom en rökmaskin och du ser på mig.
jag vet inte
vilket som rubbar mig mest men du

frågar mig vad som
finns bakom allt, hur starka mina
sköldar är

jag har inget svar så jag
bjuder dig på en öl och väntar
på din slutsats.

du talar mjukt till mig
ibland, och ibland kanske jag erkänner
att jag saknat dig aningens mer än
litegrann

x

det är aldrig helt
tyst här jag tänker att

ditt ansikte, vänt uppåt
är vackrare än alla skiljevägar
när det möter snön innan

dimman rullar in som en bulldozer
skövlar landskapet och lämnar det vitt
det känns som renhet och jag undrar om

det var planerat så

från början

x

vi är barn från goda hem, vi
är på väg någonstans, har
livet planerat och hämnder planerade

du håller jag slår, sedan
byter vi plats och känner du,
känner du att du lever nu?

x

jag var på väg någonstans, ut
i samhället men jag tappade kontakten med
mina nerver och

minneslunden var tyst en
frizon där vi är lika du och jag
konversionsstörning eller vad var det
freud sa

jag minns hur man andas nu det är
så typiskt mig säger du
vi andas i takt under täcket

lyckan kommer nog en dag säger du jag
kanske har tur igen

kanske vill astronauterna bli
avsugna bakom bardisken kanske
har jag inte så mycket att komma med

du ler igen tar min
hand vi går över daggstänkta berg

fallera