I din
älskades hus är persiennerna stilla, gitarrsträngarnas vibrationer rör sig genom väggarna till dina krokodiltårar som bara visas sig när han spelar. Han fann en framtid i hennes leende precis när jag släppte hennes hand så jag kysste dig utanför restaurangen och det kändes som stöld och Männen, de som frågade om mitt nummer fyra gånger var, de var vackrare än du, jag log och dansade mig ur det hela som jag alltid gör men den här gången var det verkligen inte meningen jag ville verkligen inte stjäla någonting från dig men jag

smutsar
ned dig ändå, det är det enda jag är kapabel till. I Nuläget, då vi ändå inte är på väg någon särskild stans, ber jag dig på mina bara knän. Kan du snälla snälla försöka leta efter en framtid nu, jag klarar inte av att se dig så här, men du bara säger att du trivs bra där du står barfota i mitten av fontänen, snart kommer duvor som landar, placerar sig på ditt huvud axlar för det räcker inte att jag smutsar ned dig du måste måste ta deras skit de bär på döda andar, visste du det?, de som dog i sin säng med en skalpell genom hjärtat och skotthål i motorhuven och rakt genom ryggraden, de som

slutade andas
medan tsaren höll sitt sista tal till de skrikande massorna. Och sångerna du skickar till mig, de av Elliott Smith, jag kan inte bara lyssna jag måste måste tänka undra ifall han hade bestämt sig när han skrev det här, hade han det?, visste han att han skulle hugga två gånger visste han vilken kniv?

Och sedan
visste du att jag skulle lämna dig visste du vilken dag? Visste du hur värdelös du var som älskande redan innan visste du att jag var vackrare?

Visste
du hur smutsig jag var redan innan jag sjönk ned på knä visste du hur ful jag var?

Är
det så här vi slutar är det här vi lever äntligen, här? Är det så här jag minns hur mycket jag älskar din rynka mellan ögonbrynen, här du inser att mina andetag är de enda du vill andas in? Jag svarar:

nej, vi
vinner inte den här dagen, vi andas i morgon kanske. Vi lever inte än det är ett privilegium de smutsiga måste se när det passerar som ögonblicken vi aldrig fångade kyssarna vi aldrig kysste tårarna vi aldrig grät och allra sist det jag vill döda dig för alla de förlåtelserna vi aldrig

bad
om.