Att se en människa växa
Från att vara ett skadat litet djur
Som ligger i ett hörn och gnyr
Biter dig om de känner sig rädd

Hur du försiktigt närmar dig
Rör vid dess skadade själ
Plockar upp bitarna av en tankegång
Tar de till dig
I din famn

När ni kommit till trygghet
Till godhetens värme
Låter du tvätta alla sår
Skrubba bort alla skamfläckar
Till den lilla trasiga människan
Visar livsönskan
Visar hopp

Med dagar flyr skräcken
Människan växer och gror
Innombords

Hur den visar tillgivenhet
Vågar fråga om saker
Får tillbaks aptiten

Till att en dag stå på tröskeln
För första gången får du se de
Ett leende
och ett viskande

Tack