Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kan du kasta en stjärna på mig?

Kan du kasta en stjärna på mig,
snälla du?
Kan du kasta ett brinnande eldklot med dina metallhänder,
kan du kasta en stjärna på mig?

Silverblank, kal.
Mina naglar rispar
som vit krita mot en svart tavla.
Ljudet skär i öronen,
tusen knivar utan effekt.


Spegeln slits från väggen
störtar och landar på golvet
en kort sekund senare
då en evighet redan hunnit öppnats
och stängas,
för att krossas
tillsammans med för många skimrande bitar.

Solljusets bryts mot de slipade kanterna
i ett perfekt andetag.
Det hade varit perfekt,
om jag kunnat andas.

Snälla,
kan du kasta en stjärna på mig?


Stelfrusna fingrar
i en stelfrusen värld.
Varför ser det så levande ut
framför min flackande blick?
Jag vet att dina händer blev lika kalla
som mina
jag vet att du
dog
lika lätt.
Det finns inga skrik kvar.
Det finns inga regnbågar i ett konstgjort ögonblick.


Ingen plats för liv
och ingen plats för död
i en steril verklighet.
Och den som hävdade att jorden var rund
har inte sett den punkterad och struken.
Den som hävdade att jorden var rund
har inte sett hur spegelblank metall
bländar och skriker och förblir
oberörd.

Oberörd i vår propaganda och vår illusion
Fel. Förvriden. Fasansfull och
fan
titta då.

Jag finner inga ögon
bara svarta hål.
Och de sa att dragningskraften inte fanns
här ute i ingenting - allting
men jag känner hur jag trycks och fastnar
som ett klistermärke.
Hur du drar och sliter fast jag vill bort
och redan svävar, utan att flyga.

Styrka lyfter,
vingar bär.
Jag är lika vingklippt som ängeln du målade svart
och skeppet du sänkte.

En silverfärgad bräcklig värld,
hur kan den vara rostfri när den är så förstörd?

Kasta en stjärna på mig,
och låt mig dras med i fallet.
Kasta en stjärna och låt mig
flyga och leva
i två sekunder.
Kasta en stjärna på mig,
jag ska fånga och fällas,
färdas.
Och mitt fall ska bli någons önskan,

snälla
önska liv och önska död,
till en människa som snart byggs efter ideal
efter ritning.



Du dog lika lätt
fälldes som en svart bricka
med vita prickar.
Älskade lilla robot vän,
kan du kasta en stjärna på mig?

Kan du slita dig fri?




Fri vers av miijha
Läst 141 gånger
Publicerad 2011-04-12 20:29



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

miijha