Isblå ögon betraktar mig stilla, läser mina rörelser, inväntar mig
Jag har blivit utvald, utan vetskap om det byte jag tros ha blivit
Obekymrat vandrar jag vidare, i min egna tankevärld
Omedveten om det vackra vilddjuret, endast några meter framför mig...

En känsla, en vetskap av att vara i blickfånget
väcker mig ur min privata sfär
Rovdjuret inom mig vaknar upp, vem betraktar mig i mina fårakläder
Vems blick bränner i mitt sinne, mitt undermedvetna
Vem får min puls att rusa, håren att resa sig i nacken av välbehag...

Sökande ser jag mig sakta omkring, och fastnar i blicken från en Varg
Isblåa, intensiva, vilda, stirrar de in i mina, med lugn och styrka
Söker av mig, tror sig för ett ögonblick se något annat än jag är
Inser inte ännu att Varg mött Lejon...

Ät mig, sluka mig hel, men tro inte att jag viker mig för Dig
Sätt min själ i brand, få mig att spinna, ryta, skaka
Men tro aldrig att ett Lejon går att tämja
Jag är vild, rasande, självständig, och starkare än Du
Jaga mig, riv mig, yla för mig, jag leker gärna på dina vilkor...

Begynnelsen till ett leende spricker upp till tyst skratt
Du inser att jag inte viker undan med blicken, så vem viker då först?
Vilddjur mot Rovdjur, en jakt av lust, nyfikenhet, möjlig passion
Stadigt utan att blinka håller jag dig fast, ler lätt tillbaka
Mina gröna fick dig att rodna, fick dig att vika, väckte förhoppningsvis
något hos dig...