Långt innanför själens fönster
fastnar jag upprepandes i mönster,
där det ofta spenderas åtskilliga dagar
cirkulerandes i geometriska lagar.
Dalandes i spiraler är jag bunden
att falla ner mot avgrunden,
där demoner har förmånen
att utesluta mig från ljuset
och tortera mig förtjust, oavbrutet
till den punkt att jag accepterar slutet.
Bakom lås och bom i huv'et
blir allt grått och mulet,
där mina tankar är någon annans
och skalet av vad som varit jag
förmultnar i katatonisk trans.