På psyket
Det är synd om människorna tänker jag när jag går till rökrummet för sjuttiosjunde gången, och där möter kvinnan som inte kan ett ord svenska och som gråter som ett barn, klagande hjärtskärande Skötarna sitter mest och fikar, men när de tittar ut på avdelningen så lyser de över oss lidande, vilket är ett ljus i mörkret som lindrar depressionerna, psykoserna, och alla andra diagnoser Psyket är för mej en fristad, ett andrum, ett ställe att få vila ut, en refug i en stressande omvärld, där jag får mat, medicin, omtanke och medkänsla från medpatienter och personal Sakta men säkert kommer vi psykfall upp på banan igen Psykiatrin är inte så dålig som det sägs, iallafall inte den kliniken som jag brukar ligga på.
Fri vers
av
Johan Bergstjärna
Läst 266 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2011-04-28 17:45
|
Nästa text
Föregående Johan Bergstjärna
Senast publicerade
Den rädde och frusne pojken inom mig AB Svensk Kärlek Jag är gränspsykotisk, ADHD, Aspergers... Mitt hjärta fyllt av ett varmt ljus Det skulle behövas kärlek nu Kärleken är den smärta du inte kommer undan Kärleken är det enda andrummet i en värld av kaos Och så åker pistolen fram Se alla |