En del människor är alldeles bakom flötet faktiskt. De är så nära helt dumma i huvudet som man gärna kan komma. De vill att man lyssnar på dem och först gör man ju det. Vill de sedan återgälda gesten? Verkligen inte. De är så otroligt korkade att det ibland blir riktigt dramatiskt. Jag återger här delar av ett tänkt samtal med en sådan där äkta dumskalle.
- Varför kan du aldrig lyssna på mig när jag pratar med dig. Jag lyssnar på dig när du sitter där i fåtöljen bredvid och pratar skit medan vi ser en film eller nåt som man verkligen vill följa med i. Jag har pratat med din syrra Samantha om det här och hon håller med fullständigt. I och för sig kan jag förstå dig när det gäller henne, hon är ju faktiskt ett riktigt munväder. Men hon håller med mig i alla fall och det är ju alltid något. Jag kan ge mig fan på att du inte skulle lyssna ens om...
- Kan du prata med litet mindre bokstäver, jag försöker skriva ett sms och snart är det sporten också.
- ...jag bad dig gå och köpa kvällstidningen och erbjöd dig en miljon för besväret. Det skulle verkligen vara ett underverk om...
- Räknas det om jag ringer Ann-Maries farsa Kurt och ber honom komma förbi med tidningen? Han bor ju i alla fall närmast kiosken och så har han en bil också. Du vet det regnar ute och så är det sporten snart. Spelar det någon roll vilken kvällstidning det är? Skall du ha bilagan också? Räknas det om jag smsar honom? Vem betalar tidningen? Jag har litet ont om pengar just nu. Säg åt Kurt när han kommer med tidningen att han får betalt nästa gång vi ses. Sätter du in pengarna på mitt konto redan ikväll?
- ...det skulle gå så långt att du faktiskt trodde du kunde tjäna en slant bara genom att höra på vad jag säger till dej. Jag sitter ju ändå på armlängds avstånd och du borde kunna höra mig hur bra som helst.