Se ut över havet min vän.
Nu när vi ändå sitter här på klippan tillsammans.

Ta min hand och släpp den inte,
annars kanske jag vill dyka ner i det blåa fria.

Min vän, min ängel, min älskling.
Världen är så orättvis och hemsk.
Men se på havet min vän.

Det är rättvisans blågröna.
Frihetens vatten och kärlekens brus.

Den gör sin egen rättvisa.
Den älskar med vinden.
Den dödar med vågorna.
Den vilar stilla med stolthet i behåll.

Det är i havet jag vill leva.
Men det är blott en dröm jag en gång haft.
Älska med vågorna.
Känna strömmen igenom mig.
Känna friheten med vinden i det fuktiga håret.

Men älskling, det är i havet jag ska dö,
med månens sken, som kryper ner under havets
blanka spegel, som enda ljus.
Ska jag få somna in i min frihet.