Allt i min kropp förutom hjärnan säger att det måste bli du och jag
hjärnan säger åt mig att jag är lycklig som jag har det just nu.
Stämmer det?
NEJ!
Jag trodde hjärtat bestämde över kärleken det gör den inte,
fuck off hjärnan snart tar jag slut på dig,

Den första riktiga kärleken tar aldrig slut säger vissa,
man behåller den hela tiden, och ja det stämmer så jävla bra.

I loved you first,
du var min första förälskelse men allt gammalt måste försvinna så småningom men inte än,
jag vill fortfarande ha känslan av dig kvar i min kropp,

alla sms är raderade men jag minns dom fortfarande,
känslan av att vara bakfull och veta att jag inte kommer få träffa dig den här gången heller.
känslan av svek för lathet,
känslan av att ens vänner säger åt en att om du väljer honom så pratar jag inte med dig igen.

Jag skulle lätt kunna tänka mig att sätta mig på en buss eller tåg eller flyg till dig just nu och överraska dig.
You are my sweetest downfall