Jag brände mina broar för mycket länge sedan, redan när ja föddes skulle jag tro.

Ingen fanns, ingen skyddade, vart var allas vägars bro?

Jag lider, jag svär att aldrig mera blunda och bara gå utan att se.

Jag drömmer, jag vaknar av att hjärtat slår dubbla slag, jag gråter och tycks le.

Du ligger bredvid mig i sängen, du kan inte känna mitt hjärta som hoppar,

Jag andas, ja lider i de tysta av slaget i mitt bröst, min puls är kopplad.

Kvider av smärtan i mina ben, ingen ser hur rädd och liten jag är,

inte ens du som sover bredvid mig märker hur smärtan skär.

I går var jag rädd, en vilo puls på 100 efter 1½ timmes av hjärtklappning, lilla doktor ler och säger vi hjälper dig.

Du behöver inte vara rädd, vi går till botten lilla tjej.

Vad är felet, vart gick de fel?

Jag vill vakna, vara den glada tös ja är och för en gång skull känna mig hel.

Litar på dig, på att du ska hitta vad som är fel, varför mitt hjärta hoppar som de gör.

Jag vill vakna och känna att livet ska njutas som de varmaste goaste smör!