det var folktomt i Paris
sånär som på oss
eiffeltornet passerade omlott med verkligheten
och vi lyssnade till tystnaden
dina fem var mina fem var
adrenalinet i våra kroppar
p u l s
under det vackraste av tidsfördriv
skapas symfonier med
dina ögon mina läppar
och våra blundade ögonblick
kliver in kliver ut´
ur narkosdrömmar och färgspektrum
en vattenpöl och vi känner oss som havet
men vi vet att vi ändå bara är två droppar
bredvid varann

och det blev en gång
vi var överens
att inte slösa bort
jag älskar dig
vi visste ju ändå

för du frågde mig
om du får låna
ett andetag ibland
bara för att hämta kraft
och andas in nåt nytt
något bra
m i g

och minns du
vad jag sa?