Likt en skata ser jag
ibland allt i svart och vitt
du har stulit mitt hjärta
samt lärt mig att hata

allt var sådär i frid och fröjd
jag var nöjd med livet
så kom du in i det
och röjde dig väg

jag bjöd aldrig in dig
där du kom i min väg
du bara tog för dig
för din hjärtlösa lust

nu går jag och sörjer
vad som kunde ha varit
om du blott stannat
och med mig byggt upp

något hållbart och tryggt
istället raserades allt
som verkat nog fix och färdigt
ihärdigt förstörde du allt fint

du reste din väg
lämnande mig krossad till flis
du tog med dig allt av värde
lämnande skulderna till mig

kvar har jag bara sorger
även barnet har tagit skada
inte ens det kunde du sköta rätt
bara ta för dig och lämna allt förrött

men jag hämtar mig sakta
bygger upp tillvaron på nytt
sakna dig skall jag trots allt
för jag har mer att säga dig