Jordbävern sover stilla ro
i avgrundsdjupet har han sitt bo
andas tungt i drömlös sömn
blodet rött och huden grön.

Bäversvansen lång och svart
sträv som tungan på en katt.
Hissen ner till Bäverns näste
skakar lätt i bultars fäste.

Vergilius med sitt bleka följe
trängs i hisskabinens trånga hölje.
När elevatorn sänker sig i djupa brunnen
erfar Mäster en lukt ur bävermunnen.

En sådan ålderdomlig odör
hade han aldrig känt på förr,
så frän, söt och animal
minner honom om egna kval.