Och visst var det dom där alldeles för höga ljuden, samma upprepande ljud med rödsprängda toner som elektriferade ditt hår? Tonerna som föll bort ibland när du blåste på dom. Eller så var det helt enkelt för alla blöta fläckar på kudden som sedan frös till is av din frånvaro.

Kanske har du nu märkt att livet har ett högt tempo, samma takt som ditt bultande hjärta under all tyg och hud. Och ibland försvinner förmågan att hänga med. En stark vilja att stanna världen och få skrika dig hes ;\"jag vill kliva av!\"

Men allt blir som bortblåst när du än en gång får uppleva det där varma djupet i någons ögon, du vet att det du ser är stjärnstoff av känslor och det ihärdigande nysandet av dammet. Men det är trots allt den bästa känslan du känt. Och den får dig att för en sekund, glömma bort hur marken vibrerar under dina nakna fötter. Din starka önskan om att den sekunden ska vara längre än minuter.

Kanske när du har läst den här texten, då spelar det förflutna ingen roll längre, kanske är dina händer skrynkliga och gråa, och kanske är det någon som håller dig kär, som sitter brevid dig och får dela ditt hudöverflöd.

Kanske så har vi tappat bort varandra i en dimma av rosa skimmer, står i ett enda virvarr av bitar och minnen från varje år. Som kanske har tappat dess värde. Kanske så läser du det här alldeles ensam och ingeting har förändrats. Du känner dig nostalgisk och de genomskinliga tårarna är inte tårkanalerna obekanta.

Kanske är det så att jag ser så mycket inom dig som vill ut, du vill anta mänsklig skepnad, men du känner dig instängd, i ditt fängelse av tapetklister och flera ton socker. Kanske kan jag se så mycket annat än det negativa.

Och visst är viljan svår att styra över. Den där plötsliga rörelsen som tar över något du planerat så länge, den där händelsen som skedde på en sekund, och som sedan raserat något som byggts upp i flera år.

Kanske finns det så mycket mer att se, så oändligt mycket utanför ditt totala mörker, som bara finns där för att du inbillar dig det.

Men att ha ett perfekt, oproblematiskt liv det är överreklamerat. Som så mycket annat. Och kanske du inte än har insett att du redan är den personen du vill vara.