Klockan tickar vidare.
Jag känner mig utbränd, hjälplös.
Var är du?
Dörren öppnas vemodigt och där står du ju, fast främmande.
Jag undrar vad du tänker.
Det skiter jag i!
Fast egentligen undrar jag.
Jag känner mig så liten.
Gå bort från mig.
Vi är för evigt dömda till att vara ifrån varandra.
Låt mig ha tråkigt.
Utan dig är jag ett tomt blad, för skrynkligt för att skrivas på.