Taggigt, genomborrande.
Som om huvudet inte räckte till alla tankar.
Individen som gömmer sig inuti, kan inte ta sig ut.
Vill inte ta sig ut.
Sluter ögonen, sliten och trasig.
Stålsätter sig för det värsta, för att åter igen öppna ögonen.
Fråga inte.
För om jag faller, tänker jag ställa mig upp igen.
Om och om igen.
Hur mycket än motgångarna och sorgerna klöser i hjärtat.
För jag tänker inte ge upp..
Inte än, nej inte än, min vän.