På väg till slut, bort, mot slutet

Utanför rasar landskapet fram, sjunker in
Mörk tät skog skuggar öppna fria ängar

Fort fram genom ödsliga perronger utan stopp
Fort fram efter det långdragna farväl jag fortfarande tvivlar

Ensam fönsterplats i tom kupe´
Fylld av sorgens och tankarnas inträngande,
nästan kvälande närvaro

Lättelsen får mitt samvete att vakna,
värka, göra sig påmind

Minnen hemsöker mitt hjärta
Puls, hoppar över ett slag, stannar upp,
men fortsätter slå


På väg igen, bort, hem