det kommer aldrig att erkännas
när skulden ligger som smör

brer en tjock filt som sover
tills natten vrider sig obekvämt

jag kommer slå dig tills du håller mun
knivhugga dina läppar till tystnad

vem bad dig berätta sanningen
jag behöver inte märkas i pannan med ett ärr

dem ligger tätt nog runt
mina all begravda rädslor

jonglera inte med mina alla brister i luften
alla kan ju se

benåda min stolthet
som skyddar mig ömt

jag kommer slå dig blodig
med min egen skam