Jag skiter väll helt i att sommar'n har redan fått dikter så att man kan gödsla.
Jag struntar att sommar'n har redan fått dikter om bad vid en sommarvarm sjö.
Att ännu en dikt om vår sommar med smickrande ord med en penna få ödsla.
Att segla i skärgår'n på dagen för sedan till kvälls lägga till vid en ö.

Jag skriver igen om idyller i torpen som målats med rödaste färgen.
Om gäddor i viken som hoppar när myggor i skymningen tar sig en tur.
Jag rädes ju ej en sekund för att skrapa fram rostiga ord ifrån ärgen,
och släppa ut sommarens fåglar som hålles i fångenskap uti en bur.

Men varför så tror jag att jag kan berika vår sommar med ännu en visa,
med en sommarsångs ord så banala och rim som man hört så att man kan bli trött,
men jag skriver ju blott för mig själv då jag njuter av ljus då mot solen jag kisa,
och mitt inre får smak utav sommar'n och smaken av sommaren smakar så sött.

Så jag sällar mig till denna hop av poeter som aldrig från diktning man stoppa,
när en ljusglimt i själen som träffar och triggar en obändlig lust till en dikt,
och hur orden man skriver från själen till pennan kan över min hjärna få hoppa,
och den dikt som jag formar trots meningslösheten för stunden den ger nå't av vikt.

Så jag diktar och skriver och skriver och diktar för orden har aldrig en ände.
En strömmande ström utav sommarklischeer i skrivande stunden känns bra.
När jag klottrat en sida med fullt utav dikter, till kommande sidor jag vände,
och i sommarnattsvärmen jag diktar och skriver ju långt in i följande da'.

Så nu vet jag ej längre hur detta ska sluta för orden de fortsätter flöda.
Blommornas lovsånger blir ju för långa och blommorna vissnar till mull.
Runt omkring mig ser jag nu att livet förvandlas och blommorna kring mig är döda.
Denna otack från sommaren trots att jag diktade enbart för sommarens skull.

Jag som diktade blint med min lycka och iver att fröjdas åt sommarens fröjder,
för min vinter var lång och den gav ej en otröstlig människa alls någon tröst.
Så min sommarsång tog då ett tag så den nådde hitintills oanade höjder,
men den dikten som diktaren dikta en sommar den dikta sig in i en höst.