Du mörka, svarta och iskalla natt
En sörja av krossad is rusar i mina ådror
Det värker i märg och ben
Så ont, så fruktansvärt ont det gör

Stel jag ligger ner
med kinden hårt tryckt mot marken.
Men jag är vid liv
Andas långa rossliga andetag

Ser hur det lyser i fönstren
Ser rök ur skorstenar
Ser värmen, känner den nästan

Sluter sakta mina ögon
Tårarna i mina ögonfransar har förvandlats till is
Plötsligt så fryser jag inte längre

Kanske jag öppnar mina ögon igen
Kanske inte